Dag 6

 Ännu en god natts sömn och en god frukost bestående av ägg, rostat bröd, prosciuttooch tomater intogs, det smakade som himlen i munnen. 

Himlen var grå idag så jag bestämde mig för en riktigt lång promenad. Herr Belli hade berättat var han bodde och han tyckte jag skulle dit och se om det var ett fint hus, i så fall fick jag gärna flytta in...

Pappa stannade på rummet och roade sig med att läsa nyheter på paddan och scrolla på reels.

Huset Belli var ett stort manison med ett fantastiskt läge precis vid havet. Mr Belli har gott om pengar, vill jag lova så det är inte säkert jag kommer hem än...

Promenaden gick vidare till en jättestor kyrka. Jag fick lite feeling (brukar sällan besöka kyrkor) och gick in. En jättefin kyrka som andandes stillhet. Jag fick en fin stund där och passade på att tända ett ljus för Britt-Marie.

Efter andakten promenerade jag vidare och helt plötsligt var jag mitt på en marknad med 1000-tals stånd som alla sålde krims-krams...jag skyndade mig förbi för att upptäcka att jag var hyfsat långt hemifrån och borde vända om...sagt och gjort, kosan gick hemåt igen men efter någon km så fick jag kramp i benen och var tvungen att stanna för drickapaus....en kall öl slank ner och sedan kunde jag fortsätta hem. Pappa ringde och var orolig över om jag gått vilse, söta pappa , han känner sin dotter med noll lokalsinne. 

Väl hemma visade klockan på en promenad på 8,7 km, inte konstigt jag fick kramp! 

Pappa föreslog att vi skulle äta lunch innan vi gick till stranden vilket jag nappade på. Vi gick till en pizzeria dör pappa och Gun varit tidigare. Ett jättemysigt ställe där vi beställde in en pizza med extra allt. Vi delade pizzan och det var orecus lagom. Jag som egentlig inte gillar pizza då jag tycker det är alltför fett njöt i fulla drag. Så jäkla god med mozzarella, korv, salsica, svamp , feferoni… mmmm så god! 

Stranden nästa , vinden hade tilltagit under dagen så det blev ett bad med vågor som drog både ut och slog mig in mot strand… men ack så skönt. Dock varade detta inte så länge då det tornade upp svarta moln på himlen och vinden tilltog rejält. Sandstormen var ett faktum, vi packade ihop i all hast och skyndade hem till hotellet. 

Idag hade vi bestämt att vi skulle ge oss ut på stan för att äta pasta frutti del mare och snitzel. 

Efter dusch och fix så  startade Projekt pappa i rullstol. Vi bad om att få låna rullstolen som fanns under trappan och sonen i huset undrade om den var deras. Ja, sa jag och saken var biff.  Pappa installerades i stolen och sedan var det iväg! Tjahooo vad det gick! Tänk att så fort någon kommer i rullstol så öppnas vägen likt Jesus delade havet. Alla bara flyttar sig, så coolt! 

Vi tog sikte på de restauranger jag tidigare hade lokaliserat vid min promenader men vi fortsatte  då det var enkelt att ta oss fram med rullstolen. Till sist hamnade vi på en restaurang belägen mitt på en musikmarknad. 

Vi beställde in pasta frutti de Mare och snitzel, en flaska gott rött vin och sedan hade vi en riktigt fin kväll, pappa och jag. Ni vet, när man pratar om barndomsminne, skrattar och har det så fint. Älskade lilla pappa, jag är så glad att jag fått de här dagarna med dig! 

Efter en helkväll rullade vi in in på hotellet och pappa satt kvar i rullstolen tills vi druckit ännu en GT på terassen med Pippi och Marie. 

Lite mer om resenärerna. 

Jag berättade om den lilla damen i vitt hår, hon har en make som vi alla tippade var militär..,mycket riktigt, han är Generalen. 

Elaka Ing-Maries man Göran har fått smeknamnet Lilla Fridolf..,så kuvad. Jag och Marie har dock en plan att skicka en orosanmälan till Göinge Kommun..

Sedan har vi systrarna Ego. Dessa två har hittills inte visat någon hänsyn till någon av oss andra då de helt väljer att stå utanför gruppen. De tog sig friheten att fälla sätet i bussen utan att fråga bakomvarande resenär om det var ok. Usch, vi gillar inte dem.   

Nu ligger lilla pappa här bredvid och sussar lugnt. Vilken ynnest att få uppleva allt detta med världens bästa pappa! 

Natti natt